Ont, det gör ont...
AllmäntPosted by Marie Thu, November 12, 2009 10:38:34Var hos läkaren i går och fick veta att mitt högra skulderblad var kraftigt bakåt skjutet, vilket kanske förklarar att smärtan nu känns en smula annorlunda. Ska tillbaka till kiroprakorn idag, och även till en sjukgymnast som enligt läkaren var den bäste! Nu hoppas jag på att bli hjälpt snart. Dels för att varken jag eller hundar står ut särkilt länge till och dels för att "någon" troligen håller på att jobba ihjäl sig på "extrajobbet". Ja, så har vi en ekonomisk aspekt på det hela också, för det är sannerligen inte särkilt billigt att göra illa sig. Pengar som nu går till läkare, kiropraktor, piller med mera, skulle i stället ha behövts till bilen...
"Hon är säker gamla Bettan" trodde jag, men det tyckte dom inte på bilprovningen när Robin hjälpte mig att besiktiga i förrgår. Tre 2:or ...Jag lovar att jag är tillbaka till jobbet så fort jag bara kan!
I går gjorde jag som Karin sa...eller det vill säga, jag försökte... Gjorde en stor balja the, letade rätt på sista biten dajmtårta i frysen och körde ner Cleo från favvofotöljen. Skulle just sätta mig till rätta när telefonen ringde. Gick för att svara, och trettio sekunder senare (30!!!) låg en rätt proppmätt Cleo i favofotöljen igen. Dajmtårtan hade jag satt upp i bokhyllan, men hon måste ha nått den, ståendes på tå i favvofotölj och sedan bara fallit belåten ner i fotöljen igen. Trettio sekunder...Ja, dom är snabba våra salukisar.
NER CLEO! Utan ett sting av dåligt samvete den här gången, körde jag ner henne igen. Knökade mig tillrätta med hjälp av kuddar och slumrade faktiskt till. Zzzover ju inte särskilt bra om nätterna, och en tupplur kan ibland göra underverk. Kan ibland, alltså...för känslan av att inte kunna röra sig när jag vaknade, visade sig stämma. Cleo hade nämligen inte gett upp kampen om favvofotöljen och knökat ner rumpan i det utrymme som var kvar, resten av hunden sov belåtet PÅ mig. Jag tror att jag ger upp!
Mmm...Marie
- Comments(0)http://www.sheemara.se/#post41
